ADHD är en diagnos som länge har förknippats med stökiga och hyperaktiva pojkar. Men verkligheten är mer komplex. Flickor med ADHD har ofta annorlunda symtom än pojkar, vilket gör att de lättare blir förbisedda och får sin diagnos senare i livet – om de alls får den.
I det här inlägget går vi igenom skillnaderna mellan ADHD hos flickor och pojkar, varför flickor ofta missas och hur det påverkar dem i längden.
Hur ser den traditionella bilden av ADHD ut?
Under lång tid har ADHD främst kopplats till hyperaktivitet, impulsivitet och koncentrationssvårigheter. Det klassiska exemplet är en pojke som inte kan sitta still, avbryter i klassrummet och ständigt är på språng.
Den här bilden har lett till att flickor med ADHD ofta inte blir igenkända – eftersom deras symtom ofta ser annorlunda ut.
Skillnader i symtom mellan flickor och pojkar
1. Inåtvänd vs. utåtvänd ADHD
Pojkar med ADHD uppvisar ofta mer utåtagerande beteenden, medan flickor ofta har mer inåtvända symtom.
Pojkar med ADHD:
✅ Springer runt, pratar högt och stör i klassrummet.
✅ Har svårt att följa regler och blir lätt arga.
✅ Uppmärksammas tidigt eftersom de påverkar andra i sin omgivning.
Flickor med ADHD:
✅ Drömmer sig bort och verkar frånvarande.
✅ Kämpar med låg självkänsla och överanalyserar sociala situationer.
✅ Är ofta överanpassade och döljer sina svårigheter genom att arbeta hårt.
Denna skillnad gör att flickors ADHD ofta inte upptäcks förrän de blir äldre, ibland först i tonåren eller vuxen ålder.
2. ADHD hos flickor förväxlas ofta med andra tillstånd
Eftersom flickor ofta inte har samma hyperaktiva beteenden som pojkar, kan deras svårigheter misstas för:
❌ Dagdrömmande – De anses vara ”i sin egen värld” istället för att ha koncentrationssvårigheter.
❌ Ångest – Många flickor utvecklar stress och ångest på grund av sina oupptäckta svårigheter.
❌ Depression – Långvariga utmaningar och känslan av att vara ”annorlunda” kan leda till nedstämdhet.
Flickor lär sig ofta tidigt att kompensera för sina svårigheter genom att vara tysta, anpassa sig och arbeta extra hårt. Därför uppmärksammas de sällan av lärare eller andra vuxna.
Hur påverkar detta flickor med ADHD?
🚨 Sen diagnos eller ingen diagnos alls – Många flickor får ingen hjälp eftersom deras ADHD inte känns igen.
🚨 Högre risk för psykisk ohälsa – Flickor med odiagnostiserad ADHD har ökad risk för ångest, depression och utmattning.
🚨 Problem med självkänsla – Många känner att de är ”lata” eller ”dåliga” eftersom de kämpar i skolan men inte förstår varför.
Hur kan vi bli bättre på att upptäcka ADHD hos flickor?
✔ Öka medvetenheten – Lärare, föräldrar och vårdpersonal behöver känna till att ADHD kan se olika ut hos flickor och pojkar.
✔ Titta på mer än bara hyperaktivitet – Uppmärksamma även tystare symtom som dagdrömmande, glömska och känslomässig känslighet.
✔ Låt flickor själva berätta om sina svårigheter – Många flickor lär sig att maskera sina problem, så direkt fråga hur de upplever sin vardag.
✔ Utred även duktiga flickor – Bara för att en flicka presterar bra i skolan betyder det inte att hon inte kämpar i det tysta.
Slutsats
ADHD hos flickor ser ofta annorlunda ut än hos pojkar, vilket gör att många inte får den hjälp de behöver i tid. Genom att öka medvetenheten om de mer subtila symtomen kan vi säkerställa att fler flickor får rätt stöd – och slipper växa upp med känslan av att något är fel utan att veta vad.
Har du erfarenhet av ADHD hos flickor? Dela gärna dina tankar i kommentarerna!
Lämna ett svar